Mormor till Lunabelle

Jag vet att många har väntat på detta inlägg, så här kommer det äntligen! 

Den 28/10 2018 kl 10.31 föddes den underbaraste lilla flickan jag vet. Hon var 49 cm lång och vägde 3685 g. Jag var med när hon föddes och jag är så tacksam för det! Välkommen till världen Lunabelle! 

Jonna mådde dåligt innan förlossningen och jag var så orolig för henne. Hon befann sig i Stockholm och jag kunde inte vara hos henne då jag hade Ängel, Batman och Dora här hemma. 

Jag vet att Jonna ville föda på BB Stockholm, men jag önskade lite för mig själv att det ändå skulle bli i Norrköping så att hon var närmre mig. 

Det var fullt på alla BB i Stockholm och runt omkring så tillslut avgjorde slumpen att Jonna hamnade i Norrköping ändå. Ingen var lyckligare än jag! Jag kunde åka mellan hem, hundar, förlossning och BB och vara där jag behövdes just då. Det pusslet blev perfekt. 

Jonna jobbade på så himla bra inne på förlossningen och jag var verkligen imponerad över hennes lugn. Ni har säkert sett förlossningsvideon, så jag ska inte gå djupare in på den. Jag vill bara säga att det var en fantastisk upplevelse för oss alla. 

Vem kunde tro att det var såhär känslosamt och fantastiskt att bli mormor? Jag längtar efter henne varje minut på dygnet. Vill vara barnvakt hela tiden. Jag önskar att hon ska vara lite jobbig där hemma så jag får komma och ta hand om henne så Jocke och Jonna får vila. Lunabelle är en väldigt harmonisk bebis så jag behövs dock inte. 

Ett par gånger har jag fått vara till hjälp under den vecka hon har funnits iaf. Först när Jocke och Jonna skulle göra sig iordning inför första invägningen på BB, och sen var Jonna och jag på ICA Maxi och handlade med Lunabelle. Hon var för snäll båda gångerna. Jag får inget att göra när hon är sådär snäll. 

Det kommer att bli många inlägg om Lunisen här på bloggen, kan jag lova! Jag hoppas, och tror, att ni vill läsa dem. 

Tack till förlossningspersonalen och BB för att ni tog så väl hand om Jonna och Lunisen!

Vem vill ha en liten bildbomb från Lunisen första vecka i livet? Här får ni den, vare sig ni vill eller inte. 

PUSS O KRAM 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Jocke och Jonna Lottie Lundell Lunabelle Lundell Lunisen att bli mormor familjen Lundell förlossning välkommen Lunabelle
3 kommentarer

Jag tjänar coins bara genom att gå

Jag blev rekommenderad en app och jag kunde inte motstå att testa den. Nu ska jag berätta hur man kan tjäna coins genom att gå. 

(null)

Jag laddade ner appen och började gå. Jag gick o gick o gick. Ju mer jag gick desto mer coins tjänade  jag. Vad ska jag med alla coins till? Jo, dem ska jag köpa en Iphone XS för. Eller om jag vill köpa en resa... eller kanske växla in dem och få pengar ist. Ni hör ju hur det låter! För bra för att vara sant? Jag vet inte. 

(null)

Det enda jag vet är att appen har satt fart på mig. Bara det är en vinst i sig! Om jag sen kan få en riktigt bra belöning i slutändan är det bara ett plus. Jag behöver självklart inte vänta så länge med att använda mina coins. Det finns andra saker man kan köpa i appen. Lite mindre saker som är billigare. 

En sak som är rolig med appen är att man kan följa varandra och se hur många steg andra tar. Peppande, eller hur? Ännu roligare blir det om man lägger in en profilbild så man lätt ser vem som är vem av dem man följer. 

(null)

Jag får 1 coin per 1000 steg. Om jag går mer än 5000 steg på en dag kan jag uppgradera appen genom att betala några coins i månaden och därigenom få ett "större konto" så jag kan tjäna mer coins varje dag. Jag har "shaker" så jag kan tjäna 10 coins varje dag. Man betalar aldrig med riktiga pengar, alltid bara med coins i appen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

En sak man måste tänka på är att alltid ha appen öppen i bakgrunden. Stänger man ner den räknar den inte stegen man tar. Det är något jag ofta glömmer, så tänk på det. En annan sak är hur man har mobilen när man går. Jag brukar sätta mobilen i byxlinningen om jag inte har några fickor. Då räknar den inte stegen som den ska. Har jag den i handen räknar den bra. Det är något man får pröva sig fram med. Det är ju inte så kul att gå 10.000 steg om bara 500 räknas. 

Vilken app pratar jag om då? Den heter sweatcoins och om du klickar på länken (swcapp.uk/i/lottie689214) blir du automatiskt min följare (du kan självklart avfölja om du vill). Sen får du din egen länk så du kan bjuda in dina vänner och få 5 coins per vän. Bra va? 


Let’s go!

PUSS O KRAM








Lottie Lundell app inspo peppande app promenera sweatcoins tjäna coins när du går tjäna pengar på att gå
2 kommentarer

Helt paralyserad

Lång tajm no si. 

Jag har ett stort problem. Gigantiskt faktiskt! Min läkare skrev i ett intyg att jag blir paralyserad när jag måste göra saker. Han har rätt. 

När jag läste intyget föll allt på plats. Jag hade inte kunnat sätta ord på det själv, men han slog huvudet på spiken. Ofta blir jag överraskad av hur mycket läkare och psykologer vet om mig. Sånt som bara har varit en känsla innan, blir till ord. De förstår mig bättre än jag gör själv ibland. 

Tillbaka till problemet. Har jag saker jag måste göra blir jag, som sagt, paralyserad. Detta gör att det tar VÄLDIGT lång tid att göra det. Ibland flera månader och jag tänker hela tiden på att jag måste göra det, vilket ger mig ångest. När ångesten infunnit sig blir jag ännu mer paralyserad och allt tar ännu längre tid. 

Har jag många saker att göra, gör jag ingenting. Var ska jag börja? Om jag gör EN sak blir ju allt annat ogjort. Jag är alltid sen med saker. Ofta i sista minuten. 

Tänk t.ex "viktiga samtal", ansökningar, papper som ska skickas hit och dit. Brev som ska postas. ALLT! Allt ger mig sån ångest! Jag VET ju hur skönt det känns när det väl är gjort. Ångesten blir mindre och jag kan vara bara jag - utan att ha ångest och dåligt samvete. 

Jag kan inte gå på möten - ångest. T.o.m när jag ska hälsa på familjen blir jag försenad minst en dag.   För ett par dagar sen skulle jag åka till en tjej och hämta en sak. JAG GJORDE DET!! Men sanningen är att jag var en och en halv månad försenad... 

F*n. 

(null)



PUSS O KRAM 

Lottie Lundell inga måsten klarar inte livet paralyserad psykisk ohälsa
2 kommentarer