Är inte Affe Jocke och Jonnas längre?

"Varför bor Affe hos dig?" "Är inte Affe Jocke och jonnas längre?" "Var är Affe?"

Inatt var det spökjakt och Batman var här. Jäklar vad Affe och han lekte. Det är så kul att de kommer bättre överens nu. För bara nån månad sen kunde de inte ens se varann innan de började bråka. 

Jonna lämnade Batman här igår, för de skulle på spökjakt i Stockholm. Ängel fick följa med spökjägarna till spökhuset. Det är lite lättare för mig att gå ut med bara två som plöjer i snön. 

(null)

Hela dagen gick det jättebra! De lekte, sov, lekte och sov. Inga ledsna miner alls. När kvällen kom och det var dags att mysa ner sig och varva ner blev Affe lite tjurig och ville ha all uppmärksamhet. Han markerade tydligt för Batman att han fick vara i lägenheten, men inte så nära mig. Ett par gånger rykte de t.o.m ihop. Jag tog isär dem, talade om för dem att båda får vara här och släppte sedan båda så de fick en ny chans att visa att de kunde sköta sig. Det funkade ganska ok, tills de rök ihop medan jag sov. Underbart att vakna av att två hundar slåss PÅ mig... eller inte. 

Tillslut klädde jag på mig och gick ut med dem - kl 3.20... Hundarna älskade att komma ut i all snö som kommit under kvällen och natten. De glömde bort att vara osams och lekte istället. Ett bra sätt att bryta osämjan på. 

(null)

Resten av natten blev lite lugnare, men jag hade svårt att sova. Jag ville inte vakna av att de slogs igen, men de skötte sig bra. Batman kröp under täcket medan Affe satt i soffan, och Affe märkte inte att Batman låg i sängen. 

(null)

Har jag sagt att det spökar i min lägenhet på riktigt? Det är faktiskt sant! Inatt såg vi dock bara det här spöket:

(null)

Ganska läskig med lysande ögon, eller hur?! 

Svaret på den mest frekvent ställda frågan är: Jo, Affe är fortfarande Jocke och Jonnas. Han bor här just nu för att han inte höll sams med Batman och de morrade och slogs hela tiden, så vi särade på dem och Affe har bott här en tid. När Jocke och Jonna flyttar till sitt stora fina hus, om ett par veckor, ska Affe flytta hem igen. 

PUSS O KRAM




Affe Batman Familjen Lundell Joakim Lundell Jocke och Jonna Jonna Lundell Lottie Lundell blogg hundvakt spöken spökjakt var är Affe Ängel
0 kommentarer

Extrem ångest

Nu har jag suttit länge och bara tittat på mobilen i hopp om att komma på hur jag ska börja detta inlägg. Jag kommer inte på nått bra sätt, då vi kör "pang på rödbetan".

Jag har sån ångest. Sån JÄVLA ångest. Ni vet, så där som när det bara drar ihop sig i bröstet och gör ONT! Jag vaknar flera gånger varje natt och bara känner ångest. Jag blir aldrig utsövd, för jag drömmer äckliga ångestfyllda drömmar och vaknar kallsvettig. 

Året har inte börjat bra för mig. Det känns som om allt som kan köra ihop sig och bråka, gör det. Allt går sönder, om det inte redan är sönder. Företag och myndigheter missförstår mig och ställer krav jag inte kan uppfylla. Vissa påstår att jag inte skickat saker, fast jag har mejl kvar som klart och tydligt visar vad jag skickat och vilket datum. ALLT skiter sig och folk bara tjatar och ställer krav. 

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja göra saker jag ligger efter med. Jag är totalt handlingsförlamad och kan inte tänka klart. 

När jag låg här och undrade vad jag gör de stunder på dagarna, då jag inte känner ångest, kom jag på att det finns ett mönster. Jag tar kravlöst hand om "saker". 

Affe är ett bra exempel. Han kommer som en räddande ängel när ångesten blir för svår. Att ta hand om honom, ge honom det han behöver är bra för mig. 

(null)

Mina nya fåglar är också bra. Jag sysselsätter mig mycket med dem för att få dem tama. Den ena börjar förstå att jag inte är farlig, medan den andra är lite mer försiktig, men nyfiken. Den har varit framme och mumsat på det jag har i handen, men är inte helt säker på att jag är ofarlig än. De får mig att glömma ångesten, för en stund. 

(null)

Att peppa andra människor som mår dåligt är också ett sätt att glömma ångesten för ett tag. Det gör jag gärna, så länge det är frivilligt och inte ett tvång. Det ger mig annat att tänka på. 

Sist men inte minst - mitt kära pokemon! Att ge sig ut och fånga mons, och samtidigt rensa tankarna, är terapi. Jag är dock väldigt folkskygg. Det är ju ett lagspel, men kan ju spelas ensam "i lagets namn". Igår kom månadens listor från "club40" ut och jag ligger bra till på flera av listorna. Det betalar sig att vara ihärdig! 

(null)

Om jag går ut på baksidan når jag ett gym. Perfekt! Det är tack vare att min gps driftar, så det går inte alltid, tyvärr. Det kan förhoppningsvis ge mig mina coins iaf, om jag har tur. 

Vad gör ni när ångesten kommer? Alla tips är välkomna!

PUSS O KRAM 
Affe Lottie Lundell fåglar hjälpa andra hund krav mardrömmar pokemon go psykisk ohälsa ta hand om tama undulater ångest
0 kommentarer