Hund på recept?

Hej i värmen!

Som många av er vet lider jag av social fobi. Den  har blivit värre och värre och tillslut vågade jag knappt gå ut alls. Jag gick inte ens ut för att handla. Jag beställde all mat från ICA, som ju är en toppentjänst. Jag har tidigare lovordat denna tjänst och jag älskar att få mina råvaror hemkörda utan att behöva göra annat än att beställa maten jag behöver på nätet. 

Nog om ICA. 

För ett tag sen utmanade jag min sociala fobi och gick in i en butik jag aldrig varit i tidigare. Detta gjorde jag efter att ha varit hos en människa jag aldrig träffat förut. Det skulle jag inte ha gjort, för inne i butiken svimmade jag. Jag stod vid kassan och skulle betala. Det var ingen kö, så det berodde inte på att jag fick stå länge (vilket alltid är jobbigt för mig). 

Jag kommer inte ihåg att jag började falla, men jag vet att jag vaknade under tiden jag föll. Jag såg mina fötter när jag föll handlöst i golvet. Jag var nog bara borta i ett par sekunder, men det gör inte saken mindre obehaglig. Tack till alla som hjälpte mig upp och frågade hur jag mådde efteråt. ❤️

Det jag vill komma fram till är att jag har hämtat världens bästa medicin. Den är svart, hårig och heter Dora. 

(null)

Dora får mig att våga gå ut flera gånger varje dag. Hon tröstar när jag är låg. Hon skäller inte och vill så gärna lära sig saker. Kort sagt, hon är perfekt! 

Om du har social fobi, eller någon annan form av psykisk ohälsa, överväg att skaffa en hund, om du har tid och möjlighet att ta hand om en. Om du inte kan ha hund själv kanske du kan vara hundvakt till en?

PUSS O KRAM
2018 Dora Dora the cool dog Lottie Lundell biff bästa vän hund hund på recept labbe labrador livet medicin psykisk ohälsa social fobi svart träna hund
1 kommentar

Tänk om, tänk rätt!

Skeppohoj!
 
Idag har jag verkligen suttit ute och filosoferat och det var såå skönt!
 
(null)
 
 
Vet ni vad jag tänkte på? Jo, fy vad vi klagar och gnäller hela tiden! "Det är för varmt!", "Det är för kallt", "Fy vad det blåser", "Jag är för tjock", "Jag är så blek". 
 
Klagar vi inte på vädret eller oss själva så klagar vi på andra. Det finns hur mycket saker som helst att gnälla på! Mår vi bättre av det? Nä, vi gör inte det!
 
Hur vore det om vi ist tänker på hur bra vi faktiskt har det? Vi har mat på bordet, rent vatten och tak över huvudet. Vi har fyra årstider, alla med sin charm. Tänk om det vore 30 grader varmt eller 10 grader kallt året om? (Då hade vi haft något att klaga på! 😉)
 
(null)
 
 
Jag är tjock. Jag är blek. Jag har Norrköpings hårigaste ben. Idag är det varmt. Men vet ni vad? Jag har suttit ute på min uteplats och druckit kaffe! Helt ensam. Med min sociala fobi och alla griller i huvudet. Och vet ni, jag överlevde! 
 
Jag är så tacksam! Vad kan man mer begära?
 
...eh... en fotpall skulle va jäkligt bra att ha!
 
PUSS O KRAM
 
2018 Kärlek familjen Lundell livet lottie Lundell psykisk ohälsa sluta gnälla social fobi tacksamhet uteplats
0 kommentarer

Extrem ångest

Nu har jag suttit länge och bara tittat på mobilen i hopp om att komma på hur jag ska börja detta inlägg. Jag kommer inte på nått bra sätt, då vi kör "pang på rödbetan".

Jag har sån ångest. Sån JÄVLA ångest. Ni vet, så där som när det bara drar ihop sig i bröstet och gör ONT! Jag vaknar flera gånger varje natt och bara känner ångest. Jag blir aldrig utsövd, för jag drömmer äckliga ångestfyllda drömmar och vaknar kallsvettig. 

Året har inte börjat bra för mig. Det känns som om allt som kan köra ihop sig och bråka, gör det. Allt går sönder, om det inte redan är sönder. Företag och myndigheter missförstår mig och ställer krav jag inte kan uppfylla. Vissa påstår att jag inte skickat saker, fast jag har mejl kvar som klart och tydligt visar vad jag skickat och vilket datum. ALLT skiter sig och folk bara tjatar och ställer krav. 

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja göra saker jag ligger efter med. Jag är totalt handlingsförlamad och kan inte tänka klart. 

När jag låg här och undrade vad jag gör de stunder på dagarna, då jag inte känner ångest, kom jag på att det finns ett mönster. Jag tar kravlöst hand om "saker". 

Affe är ett bra exempel. Han kommer som en räddande ängel när ångesten blir för svår. Att ta hand om honom, ge honom det han behöver är bra för mig. 

(null)

Mina nya fåglar är också bra. Jag sysselsätter mig mycket med dem för att få dem tama. Den ena börjar förstå att jag inte är farlig, medan den andra är lite mer försiktig, men nyfiken. Den har varit framme och mumsat på det jag har i handen, men är inte helt säker på att jag är ofarlig än. De får mig att glömma ångesten, för en stund. 

(null)

Att peppa andra människor som mår dåligt är också ett sätt att glömma ångesten för ett tag. Det gör jag gärna, så länge det är frivilligt och inte ett tvång. Det ger mig annat att tänka på. 

Sist men inte minst - mitt kära pokemon! Att ge sig ut och fånga mons, och samtidigt rensa tankarna, är terapi. Jag är dock väldigt folkskygg. Det är ju ett lagspel, men kan ju spelas ensam "i lagets namn". Igår kom månadens listor från "club40" ut och jag ligger bra till på flera av listorna. Det betalar sig att vara ihärdig! 

(null)

Om jag går ut på baksidan når jag ett gym. Perfekt! Det är tack vare att min gps driftar, så det går inte alltid, tyvärr. Det kan förhoppningsvis ge mig mina coins iaf, om jag har tur. 

Vad gör ni när ångesten kommer? Alla tips är välkomna!

PUSS O KRAM 
Affe Lottie Lundell fåglar hjälpa andra hund krav mardrömmar pokemon go psykisk ohälsa ta hand om tama undulater ångest
0 kommentarer