Helt paralyserad

Lång tajm no si. 

Jag har ett stort problem. Gigantiskt faktiskt! Min läkare skrev i ett intyg att jag blir paralyserad när jag måste göra saker. Han har rätt. 

När jag läste intyget föll allt på plats. Jag hade inte kunnat sätta ord på det själv, men han slog huvudet på spiken. Ofta blir jag överraskad av hur mycket läkare och psykologer vet om mig. Sånt som bara har varit en känsla innan, blir till ord. De förstår mig bättre än jag gör själv ibland. 

Tillbaka till problemet. Har jag saker jag måste göra blir jag, som sagt, paralyserad. Detta gör att det tar VÄLDIGT lång tid att göra det. Ibland flera månader och jag tänker hela tiden på att jag måste göra det, vilket ger mig ångest. När ångesten infunnit sig blir jag ännu mer paralyserad och allt tar ännu längre tid. 

Har jag många saker att göra, gör jag ingenting. Var ska jag börja? Om jag gör EN sak blir ju allt annat ogjort. Jag är alltid sen med saker. Ofta i sista minuten. 

Tänk t.ex "viktiga samtal", ansökningar, papper som ska skickas hit och dit. Brev som ska postas. ALLT! Allt ger mig sån ångest! Jag VET ju hur skönt det känns när det väl är gjort. Ångesten blir mindre och jag kan vara bara jag - utan att ha ångest och dåligt samvete. 

Jag kan inte gå på möten - ångest. T.o.m när jag ska hälsa på familjen blir jag försenad minst en dag.   För ett par dagar sen skulle jag åka till en tjej och hämta en sak. JAG GJORDE DET!! Men sanningen är att jag var en och en halv månad försenad... 

F*n. 

(null)



PUSS O KRAM 

Lottie Lundell inga måsten klarar inte livet paralyserad psykisk ohälsa
2 kommentarer

Hund på recept?

Hej i värmen!

Som många av er vet lider jag av social fobi. Den  har blivit värre och värre och tillslut vågade jag knappt gå ut alls. Jag gick inte ens ut för att handla. Jag beställde all mat från ICA, som ju är en toppentjänst. Jag har tidigare lovordat denna tjänst och jag älskar att få mina råvaror hemkörda utan att behöva göra annat än att beställa maten jag behöver på nätet. 

Nog om ICA. 

För ett tag sen utmanade jag min sociala fobi och gick in i en butik jag aldrig varit i tidigare. Detta gjorde jag efter att ha varit hos en människa jag aldrig träffat förut. Det skulle jag inte ha gjort, för inne i butiken svimmade jag. Jag stod vid kassan och skulle betala. Det var ingen kö, så det berodde inte på att jag fick stå länge (vilket alltid är jobbigt för mig). 

Jag kommer inte ihåg att jag började falla, men jag vet att jag vaknade under tiden jag föll. Jag såg mina fötter när jag föll handlöst i golvet. Jag var nog bara borta i ett par sekunder, men det gör inte saken mindre obehaglig. Tack till alla som hjälpte mig upp och frågade hur jag mådde efteråt. ❤️

Det jag vill komma fram till är att jag har hämtat världens bästa medicin. Den är svart, hårig och heter Dora. 

(null)

Dora får mig att våga gå ut flera gånger varje dag. Hon tröstar när jag är låg. Hon skäller inte och vill så gärna lära sig saker. Kort sagt, hon är perfekt! 

Om du har social fobi, eller någon annan form av psykisk ohälsa, överväg att skaffa en hund, om du har tid och möjlighet att ta hand om en. Om du inte kan ha hund själv kanske du kan vara hundvakt till en?

PUSS O KRAM
2018 Dora Dora the cool dog Lottie Lundell biff bästa vän hund hund på recept labbe labrador livet medicin psykisk ohälsa social fobi svart träna hund
1 kommentar

Tänk om, tänk rätt!

Skeppohoj!
 
Idag har jag verkligen suttit ute och filosoferat och det var såå skönt!
 
(null)
 
 
Vet ni vad jag tänkte på? Jo, fy vad vi klagar och gnäller hela tiden! "Det är för varmt!", "Det är för kallt", "Fy vad det blåser", "Jag är för tjock", "Jag är så blek". 
 
Klagar vi inte på vädret eller oss själva så klagar vi på andra. Det finns hur mycket saker som helst att gnälla på! Mår vi bättre av det? Nä, vi gör inte det!
 
Hur vore det om vi ist tänker på hur bra vi faktiskt har det? Vi har mat på bordet, rent vatten och tak över huvudet. Vi har fyra årstider, alla med sin charm. Tänk om det vore 30 grader varmt eller 10 grader kallt året om? (Då hade vi haft något att klaga på! 😉)
 
(null)
 
 
Jag är tjock. Jag är blek. Jag har Norrköpings hårigaste ben. Idag är det varmt. Men vet ni vad? Jag har suttit ute på min uteplats och druckit kaffe! Helt ensam. Med min sociala fobi och alla griller i huvudet. Och vet ni, jag överlevde! 
 
Jag är så tacksam! Vad kan man mer begära?
 
...eh... en fotpall skulle va jäkligt bra att ha!
 
PUSS O KRAM
 
2018 Kärlek familjen Lundell livet lottie Lundell psykisk ohälsa sluta gnälla social fobi tacksamhet uteplats
0 kommentarer