Leos 11 årskalas - WOW!
Vilket kalas! Jag har aldrig tidigare varit på ett kalas som detta. Vilka fantastiska föräldrar de är, "de där" Erpewijks! Tobbe och Natalie borde få pris som årets föräldrar. Inte bara för kalaset, utan för hela deras sätt att ta hand om sina barn och engagera sig i deras liv och välmående.
Det märks också på barnen - Leo, världens bästa Leo! Rolig, kunnig, hjälpsam och omtänksam. Han är unik! Sen har vi Kiley, världens charmtroll! Söt, busig och väldigt öppen. Båda barnen är framåt och inte rädda för något.
Tillbaka till kalaset. Jag blev jätteglad när jag fick ett sms av Jonna, nån vecka före kalaset. "Leo vill att du ska komma på hans kalas." Ska sanningen fram så blev jag lite tårögd och känslosam. Sa jag att Leo är väldigt omtänksam, och att han har världens bästa familj? ❤️
"Kalaset börjar kl 12, så var här vid 11.30", sa Jonna. Sagt och gjort, jag stod utanför Jonnas dörr kl 11.30. Hon kom och öppnade halvsminkad, i morgonrock. "Jag är inte färdig än och Jocke håller på att redigera ett klipp som ska upp." Oki, tänkte jag och plockade fram min nya älskling, kameran. Jag har inte hunnit lära mig den än, så jag gick runt och fotade lite sådär på måfå.
Efter en stund var Jonna klar, men Jocke redigerade fortfarande. Alltid, när man ska nånstans, bråkar redigeringen och tar mycket längre tid än det normalt borde göra. Inte bara för Jocke, så är det för ALLA. Jocke började bli stressad och känna att han inte skulle hinna. Tillslut bestämdes att Jonna och jag skulle åka, för annars visste vi inte om vi skulle hinna alls.
"Är du säker på att kalaset är hemma hos dem?", frågade jag. Jag hade sett på familjens sociala medier att det skulle bli ett kalas som knappast kunde hållas hemma i lägenheten. "Jadå, det är hemma hos dem", svarade Jonna.
Vi gick den lilla biten till dem. "Vad konstigt", sa Jonna. "Det är så många lediga parkeringar utanför, det borde det inte vara." Hon ringde Tobbe och Natalie och fick veta att det inte alls var hemma hos dem, utan i en lokal som var mer lämpad för ett kalas av denna kaliber.
Tillslut kom vi till rätt ställe och jisses vad barn där var! Ja, några vuxna var också inbjudna. När vi kom höll gästerna på att sjunga och hurra för Leo. Efter det kom Leo mot oss - på sin födelsedagspresent, en liten motorcykel. Gladare kille har jag inte sett på länge! Det lyste verkligen om honom.
Det fanns fler små mc att åka på, så även gästerna fick prova. De stora barnen, som te.x Tobbe, Alex och Danjal hade lite större saker att leka med, så de var också nöjda!
Det lilla barnet i Alex var också nöjd. De små mojängerna var lagom även för honom. 😂
"Korv, nu blir det korv!" Danjal styrde upp en lång kö av barn. "Ställ er bakom killen i röd keps, i ETT led. En och en ska ni stå!" Han öppande en påse korvbröd. "Varsågod, ta ett bröd och skicka sen vidare påsen till nästa i ledet." Danjal ställde sig med korven i högsta hugg. " Öppna brödet och kom hit så lägger jag en korv i det." Jäklar vad effektivt det blev. Inget strul, alla visste vad de skulle göra. Kön gick jäkligt fort. Tänk om de hade haft en Danjal som styrde upp köerna på ICA...
Han är otroligt effektiv, även när han äter. En korv i varje hand. En hjärna i spinn, en mun som aldrig är stängd, lika många armar som en bläckfisk, alltid med glimten i ögat och ett leende på läpparna. Det är omöjligt att inte älska honom! MALAKA! 💕
Kaffe, festis, kakor och snacks. Kalaset rullade på. Motoraktiviteterna tog ny fart och de som inte åkte mc roade sig med annat. Ett alternativ för dem som ville, och vågade, var hoverboard. Nä, jag hoppade över den också. Det hade varit synd att skapa en jordbävning mitt bland alla barn. 😉
Paketöppning! Attan vad paket Leo hade att öppna. Glädjen och tacksamheten var stor.
Jag hade visst dragit åt snöret på min present, så den inte gick att öppna. Jag som var så glad att jag ens lyckats slå in ett paket alldeles själv. En sax hittades och problemet var löst. Av mig fick han ett spel.
Godispåsar delades ut och barnen började droppa av, en efter en.
Jonna och Natalie hjälptes åt att packa ner alla presenter. Därefter var det dags att tacka för oss och dra hemåt.
TACK till hela familjen Erpewijk att jag fick vara med på världens bästa kalas!
PUSS O KRAM